Har just nu fått en sämre period med mer huvudvärk och tröttare. Tankarna är inte riktigt med mig på den nivå jag hade kommit upp till just nu. Vi behöver ibland ta några steg tillbaka för att vi ska uppskatta det vi har och påminnas om att hålla igen och ta hand om oss själva. Vi glömmer så fort bort att vara tacksamma för det vi har och där vi är. Vi vill alltid vara lite bättre och orka lite mer. Det är mitt största hinder. Att jag vill för mycket. Jag har svårt att acceptera mina begränsningar.
Men mitt mål är definitivt inte att bli samma person som jag var innan jag blev sjuk. Jag vill bli något mycket hälsosammare. Jag vill få vara en hälsosam version av mitt autentiska jag och att det ska vara tillräckligt. Jag vill vara lycklig, hälsosam och fri. Fri att göra det som är jag. Inte försöka passa in i någon ram som samhället satt upp. Jag vill leva mitt liv och mina drömmar. Drömma, tänka fritt, skapa, leva, dricka te i morgonsolen, yoga innan barnen vaknat, skriva, läsa, skratta, paddla kajak, samla ännu mer porslin, bada naken i havet, resa och ha många mysiga middagar. Det ger mig energi.
Vi kvinnor har så mycket vi ska leva upp till. Vi ska ha en karriär, vi ska vara mödrar, fruar, ta hand om barn, hem och allting annat. Tycker man det är kul så funkar det säkert hur bra som helst, men vi behöver ha balans. Vi måste göra saker som vi tycker är roliga för att balansera ut det tråkiga. Träffar kvinnor hela tiden som är trötta och inte mår bra som säger samma sak. Dom har ingen balans mellan det som ger energi och det som tar energi. (Prova köra en bil utan att ge den service och bensin med jämna mellanrum…. )
Jag hade ingen balans när jag blev sjuk. Jag bara tömde mig själv på energi. Gav och gav och gav. Det är nog killar generellt bättre på att ha. Att ha någon hobby som dom försvinner till med jämna mellanrum. Det är vi kvinnor sämre på upplever jag. Måste vi vara så bra på allting och vad innebär det att vara bra på något? Är en bra mamma en person som offrat allt för sin familj? Inte haft några egna behov? Vill vi att våra barn ska offra sina drömmar för andras lycka? För barnen kommer att göra som vi gör. Vad innebär det att vara en god fru? Är det att laga mat och tvätta kläder och städa? Alltid ha varm mat på bordet när mannen kommer hem? Eller är det att se till sin egen lycka så att man kan mötas som två jämlika personer som kan skratta och dela på glädje på sorg? Att ibland laga maten och nästa gång komma hem till lagad mat? Att det viktigaste är att man får sitta mitt emot varandra och äta maten, prata och skratta som två hela personer oavsett vem som lagat maten? Vad vill vi ge våra barn för signaler? Är det inte viktigare att vi varje kväll har lite ork över att se på varandra och ge en puss eller flera, skapa band som tål lite stormar och bygga broar över mörka hål?
Lägg aldrig din lycka i någon annans händer. Det finns bara en person i hela världen som kan ge dig sann lycka och det är DU. Vi är vår egen lycka och allt annat i våra liv är kryddan på toppen.
Jag tycker att livet är en gåva man får varje morgon. En ny chans att skapa den historia som man vill lämna efter sig. Jag tror att ett lyckligt förhållande med sin kärlek bygger på att man ska förtjäna varandra varje dag. Varje dag. Ett förhållande ska vara grädden på tårtan och barnen jordgubbarna på toppen på alla de olika lagren med olika fyllning som faktiskt gör dig till just DIG.
Jag älskar grädde och jordgubbar! Jordgubbar är det bästa jag vet!
Personlig Utveckling för Dig 